Ikväll var jag och Annie och såg filmen om Cornelis. Herregud vilken film. Till skillnad från mina kära kombo var jag inte så insatt i hur hans liv utspelade sig. När filmen var slut var jag tvungen att stressa ut Annie från bion för att jag kunde inte sluta gråta. På väg hem forsatte jag att gråta hysteriskt samtidigt som jag nästan skrattar åt att jag inte kan sluta. Vad kan man säga, det var en bra film!