Började rita lite igår i illustrator. Fortsatt lite idag. Vissa saker är så svåra att rita, man klickar och ångrar, klickar och ångrar. Monstret ser ut som en katt just nu.. mitt tålamod. Nej nu tar jag helg. Fredag i all ära.

I väntan på min handledare tänkte jag lägga upp lite andra saker jag har fått göra på min praktik hitintills.

Rensning av lagret

Skisser på olika väskor

Och lite fler t-shirts.

Nu börjar det likna något. Dags att ge sig på flash. Om vi tar det här lugnt och försiktigt så ska det nog gå bra!

Ja, tycker fortfarande att min idé är väldigt bra men annonsen blev inte riktigt som

jag hade tänkt mig. Men det får fungera.

Där fanns en gång en kvinna. En kvinna som ingen annan. Hon hade lång lockigt hår, svart som natten. Ögon blåa som himlen och ett leende som folk dödade för. Hennes hud var blek, ja nästan vit. Hon klädde sig som en rockare med skinnväst, kort klänning som visade hennes likbleka ben och använda svart penna runt ögonen för att framhäva sina kristallblåa ögon ännu mer. Det låter kanske inte så speciellt, men det var just det den här kvinnan var. Hon var speciell. Så speciell att hon knappt förstod det själv. Hon hade magiska krafter. Hon bekämpade onska. All sorters onska. Och hur gjorde hon detta då. Jo det var nämligen så att hon kunde baka. Baka som ingen annan. Baka som en gud. När människor åt hennes bakelser så försvann alla onda och hemska tankar de någonsin haft och ersattes med ren snällhet. Kvinnan bakade allt möjligt men de som hade starkast krafter var hennes cupcakes med frosting och hennes kladdkaksmuffins. Men som alla super hjältar som hade även denna en akilleshäl. Hennes var att hon att hon inte förstod hur speciell hon var. Istället för att bekäma hela universum mot onska så blev det bara en ytterst liten del av planeten jorden som fick njuta av hennes cupcakes. Monstrena inom henne var för starka, mycket starkare än alla bovar ute i världen tillsammans.

Men en dag när kvinnan satt och lyssnade på rockmusik högt från högtalarna så knackade ödet på dörren. Hon satt och lekte med sin rockhamster som hon hade döpt till Steven Tyler när hon hörde att posten trillade genom dörren. Av ren rutin så tog hon sig ut i hallen med Steven i handen och kontrollerade vad postmannen hade lämnat av idag. Under allt tråkig reklam såg hon något som stack ut. Något färgglatt, något med massa bakverk på framsidan. En tävling nere i byn. En baktävling. Den som bakade de godaste cupcaksen med den bästa frostingen skulle vinna den magiska enhörningen som kunde ta dig vart du ville i världen. Kvinna tänkte, ja varför inte. Enhörningar är ju så söta.

Nästa dag var det dags. Superkvinnan hade med sig sin hemliga ingridigens. En bit choklad i mitten av cupcaksen med de magiska krafterna som gjorde alla snälla. Är man snäll så kan man inte heller ljuga och hon förstod att tävlingen skulle bli mest rättvis såhär. Det var många som tävlade och det var en stor folkfest nere i byn så alla invånarna hade samlats för att få en smakbit. Alla älskade kvinnas cupcakes, hon blinkade glatt med sina långa ögonfransar och de vita kinderna blev rosa av rodnad. Den rosa frostingen som ringlade sig över muffisen såg ut som små rosa moln placerade på bakverket. Hon vann, hon vann hela tävlingen och enhörningen blev hennes. När hon fick ta emot sitt pris så insåg hon precis att hon sett den vackraste varelsen i hela världen. Enhörningen var stor och ståtlig och tittade på henne med varma bruna ögon. Enhörningen tittade på superkvinnan på exakt samma vis som kvinnan tittade på enhörningen, som att han precis sett det vackraste någonsin. För första gången så såg hon sig själv med klara ögonen genom hästens och hon förstod vad ödet försökte säga henne. Att hon skulle sluta vara rädd och älska sig själv lika mycket som alla andra älskade henne. Hon och enhörningen skulle fara genom land och rike för att bekämpa ondska och hon skulle se till så att ingen någonsin skulle behöva se sig själv genom fel ögon. Hon hade vaknat.

Fastnade framför photoshop och helt plötsligt är klockan halv två. Suttit och redigerat fler foton från när jag och Annie var ute och fotograferade. Tycker denna blev bättre än den som jag har laddat upp tidigare. Åh blir sugen på att komma ut igen. Borde verkligen ta och investera i en rejäl systemkamera nu.

Mitt namn är Stephanie Borg och det här är försök nummer 65.