Den här låten är verkligen en av de finaste sångerna som jag någonsin hört. Björn Afzelius skrev den till sin dotter precis innan han dog. Han hade lungcancer och jag kommer ihåg precis efter han hade gått bort så hade de en minneskonsert där Mikael Wiehe sjöng. Då var jag 10 år och gud vad jag grät när de spela denna låten.

Har ni inte hört den så gör det nu!