Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet 
som grej, än för mig, trots allt.
Det är så skönt när allt fungerar.

Det skulle varit vackert, starkt och varmt, 
men det känns fult och kalt och kallt.
Det är så trist när allt stagnerar.

Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
vara den som inte stack.
när tankar blev för stora, och sprack.

Det var jag med allt mitt snack om större 
ensamhet och plats att tänka på.
Det var du och dina vänner.