Annars då. Jo förutom att dagarna just nu inte räcker till med tanke på allt som står på schemat inför nästa vecka. Men det tänker vi inte på idag. Fast igår när jag gick och lade mig för att sova så hoppades jag innerligt att jag skulle vakna idag och att det då skulle vara måndag vecka 42. Träffa Anja, Lizette, Heidi och familjen. De ska få ta hand om mig för efter nästa vecka kommer jag att vara död.

Nej nu taggar vi sittning!