Gud nu börjar höstångesten komma krypandes! Mörkret och kyla är verkligen inget för mig. Det som är det jobbigaste är att jag blir så uttråkad på hösten! Det känns som det inte finns något att göra och jag blir så fruktansvärt rastlös! Man börjar ifrågasätta om detta verkligen är allt som livet ska gå ut på. Börja tänka ut nya kickar som kan få igång en när man inser att det faktiskt inte är speciellt spännande att leva om veckorna hela tiden. "Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag?" Låter mycket mer deppigt än vad det är. Men ångest är det. Det är det.

Nu har jag en timme att döda innan Malin kommer hit och jag klättrar på väggarna! Nej ska sätta mig och börja på en träningsdagbok nu för vet ni, igår var mitt snor inte grönt längre! WOHO! Äntligen.